tvättdag

Kommer det någonsin komma en dag då jag inte har en enda trasig strumpa i garderoben?
Jag tror inte det.
Det måste ligga i strumpors natur att gå sönder mycket snabbare än andra sorters plagg. De rasar samman i mycket högre hastighet än jag någonsin kommer att vara intresserad av att köpa nya. Att spendera pengar på ett tråkigt fotplagg (eller ännu mer pengar på ett lite roligare plagg som ändå inte syns större delen av dagen eftersom man har det nedstucket i en sko) känns dubbelt meningslöst.

Och att dessutom behöva vistas i en stimmig affär.

Ganska ofta när jag handlar, eller kanske var tredje gång ungefär, blir alla färger och lukter och människor och all värme i vinterjackan kombinerad med inomhustemteraturen alldeles för mycket, jag hamnar i en egen bubbla där inget riktigt når fram. Jag kan inte ta ställning till alla varor och måste gå ut i friska luften och tänka på tråkiga saker en stund. Sedan blir jag hungrig, får blodsockerfall och går hem. Finns det något konsumtionscentra i hjärnan så misstänker jag att mitt dito är lite underutvecklat. Det kan det gärna få fortsätta vara.