månen skiner också på dagen

Svack svack svack.

Mitt dåliga samveta har av någon anledning börjat agera som en växande tumör, och den elaka jäveln på höger axel blir alltmer pratsam. Soliga dagar går jag och släpar fötterna i gruset och tänker på varför jag var tvungen att säga den där grejen på festen för en månad sedan, och är det inte så att jag egentligen aldrig kommer att bli nöjd och lyckad i rollen som akademiker? Jag som är så lat och inte ens gillar att läsa böcker. Och inte har jag vett att njuta av våren heller, går bara och tänker korkade tankar, varför kan jag inte bara lägga av och bli glad?

Träffade en del av klassen idag, på ett studiebesök. Fick återigen en ganska hastig spänningshuvudvärk av att befinna mej i samma rum som dem. Tolkar det som en vink från en högre makt att det kan vara läge att släppa taget och ta det där studieuppehållet i alla fall.

Nu måste jag sluta skriva. Ska ringa och boka tid med någon vän som kanske har tid att umgås i nästa vecka eller så...