med cykelarsle på hippiefestival

I made it from Uppsala to Skinnskatteberg! Rumpan har klarat sig hit även den - gelésadelskydd från biltema visade sig vara grejernas grej när blöjcykelbyxorna var för dyra. På vägen träffade jag en kille i hemtovad ullmössa som jobbade extra i en gammal kolmila omgjord till vandrarhem, som självklart också skulle hit. Nu är jag här bland ullmössefolket och undrar var tusan jag har hamnat. Hippievärlden är minst lika konstig som stureplan, fast åt rakt motsatt håll. Inte för att jag egentligen någonsin varit på stureplan, men hur som helst är det ett märkligt umgänge.

Cyklingen var...

:MYCKET:
pulvermat
svett
frisk luft
frysnätter
underställ
långtradare
motvind
roadkill

:LITE:
insekter
socialt umgänge
varmvatten (o denna underbara uppfinning)
hygien
spontankonsumtion
intelligenta tankar

Det är som att någon har tryckt på min omstartsknapp. Jag är blank inuti och har ett skal som blött papper. Osäker på om jag vill fylla på med rökelse och kollektiv kärlek. Varje cykelkilometer är som att meditera en stund. Benen går runt runt runt och sen händer det inte så mycket mer. Tankarna har all plats de kan tänkas vilja ha, och fastän jag färdats i drygt två dygn är jag inte här.

plötsligt händer det...

...det där man aldrig trodde skulle hända och därför slutat vänta på. Sen händer det en massa andra plötsliga grejer som är minst lika oväntade men som man aldrig väntade på och därför av någon märklig anledning inte blir lika överraskad över.

Förut gjorde jag en lång punktlista över saker jag gjort i sommar. Sen råkade jag radera den, och nu är jag för upptagen med att packa för att göra en ny. Det såg ut som att det var ett halvt liv i den där listan. Eller aktiviteter som räcker för hela året i alla fall. Och det lär behövas, för snart börjar hösten och jag ska bara plugga och jobba och vara introvert och kanske lite ångestfylld i röd halsduk och bruna vantar.

Kroppen kan vara lika full av sensationer som den yttre världen. Upptäckter som gjorts det senaste dygnet:
- ett glas vin kan framkalla kramp i benen efter en dags cykling (här känns det lämpligt att åberopa någon mekanism som involverar glykogen, men eftersom jag inte vet vad glykogen är låter jag bli)
- om man äter klockan fyra på dagen kan man lura magen att det var både en sen lunch och en tidig middag
- katter alltid tittar lika förvånat mot ens rumpa när man fiser.

Nu drar jag till skogs i några dagar, eller kanske snarare till vägs. Hoppas att vädergudarna ska vara goda mot mig, trots att smhi antyder kraftig motvind för cykelfärden.

brunstig babian

Med en nyinköpt långcyklarcykel uppstår plötsligt en helt ny värld av konsumtionsbegär. Cykelväskor av olika slag, vattenflaska, lysen, reflexpinnar, en flashig hjälm, ordentligt regnställ, punkalagningskit, kartbok... Listan kan göras lång. Men överst på den står tveklöst ett par fula jävla cykelbyxor med kuddar för att slippa få så sjukt ont i arslet. Efter sex mil i motvind och störtskurar är jag beredd att slopa alla eventella skönhetskrav på min klädnad. Aj aj.

svira i sverige

Jag har blivit annorlunda på något vis. Att på samma dag som lönen kommer gå och spontanköpa en elitcykel för 4500 spänn är inte likt mig. Och framför allt är det inte särskilt taktiskt, med tanke på kommande termins ekonomiska situation (beställde just kurslitteratur för 1111 kronor). Men jävlar vad härligt. Jag har gått och trånat efter en sån cykel i flera år utan att våga skaffa en. "Inte ska väl jag..." Men visst fan ska jag det! Känns hur värt som helst att leva på linser och ris tills CSN behagar få tummen ur röven.

Och nu ska det cyklas. Kanske-utflykt på söndag, gamla praktikplatsen på måndag, och sedan 20-milafärden med början på tisdag. Och det är bara 7 mil till Stockholm, cyklar man dit och hem sparar man ju faktiskt 128 kronor och en massa koldioxid. Alltså sparar jag in hela cykeln på 36 Stockholmsresor. Ehh, ja.

Träffade en bekant precis innan mitt stora inköp och berättade glatt för henne om mina storslagna tramparplaner. Hon svarade artigt:
"Vad spännande! Men du... du vet att det är rätt jobbigt att cykla va?"

frisk fantasi

Jobbat 13 timmar med en mystisk gubbe med kroppsform som ger mig associationer till kork/salami. Ofta när han pratar ser jag framför mig hur han sitter där på andra sidan köksbordet precis som vanligt, fast utklädd till humla. Med randig kostym och små vingar och så. Han passar så jäkla bra som humla! Det känns lite sjukt, men det är inget jag kan hindra. Dessutom livar det upp det förbannat tråkiga arbetsklimatet en smula.

Varför måste man förresten arbeta? Jag vill inte. Pengar kan ta sig i arslet.

grattis lillstrumpa

Idag fyller illebror 22, och i present önskade han sig att jag skulle lära mig att spela ja må han leva på fiol. Sagt och gjort. Jag ringde upp honom efter någon kvarts övning och över prasslig täckning framförde jag den halvkassa men helhjärtade melodin. Han skrattade oavbrutet och det var antagligen den bästa responsen jag kunde få. Söta bror, vad bra att du finns.

att vara vemodig

Idag är jag stark och motståndskraftig som ett durkslag, fylld av nattens envisa, självklara drömmar.

Dröm ett: jag gör det. Jag gör slut, hon blir arg och liten och bred på ett obehagligt sätt, som ett elakt troll. Ändå är det det enda jag kan göra och trollförvandligen är bara ännu en bekräftelse på att det måste ske. Jag är en armé på två ben.

Flugor i ansiktet och solljus genom fönstret. Somnar om med ett kallt täcke av rädsla över ryggen.

Dröm två: stress, hårda hörn, konstiga starka färger. Resor med knappa tidtabeller.

Mobilsignal i vardagsrummet, inte min.

Dröm tre: vi hånglar, han är brunbränd och mjuk och följsam, allt är enkelt och fullständigt. Vi känner varandra utan och innan och ändå vet jag knappt vem han är.

Snooze.

Dröm fyra: utvärdering, protokoll, M är examinator. Hånglet finns kvar som ett minne från förra drömmen och även det förs in i protokollet. Ganska bra slutpoäng.

På morgonen stressar alla iväg och jag har kvar mitt kalla täcke över axlarna. Tomhet, vemod. Gråter på golvet, först på egen hand och sedan i sällskap av nåt gammalt sommarprogram i P1. Tårar för ingen eller allt. Jag tror jag tycker om att gråta av samma anledning som jag tycker om regn.

örontips

Lyssna på kalejdoskops sändning från 13 augusti med Lina Langendorf.

onsdag utan ambitioner

mitt hjärta är på ökensafari
jag är kvar i den menlösa sommarjobbsgröten
hungrig och salt
på golvet i köket har labradorerna oralsex

rättvist o rätt vist

jag drunknar i pälsdjur

När jag kommer ner i hallen på morgonen står A och räknar hundar:
- En, två, tre... det fattas en!

Den fanns någonstans i trädgården eller så, så det var ingen fara. Vid elva på förmiddagen blir det liv i luckan igen då familjen Svensson kommer på besök. De ska på kräftskiva och ska bara lämna av Smilla. En hundvalp. Hurra.

Visserligen är den 8 veckor och skitsöt, men hur många hunddjur orkar man egentligen med på samma yta? Hur många kommer att finnas kvar på måndag morgon?

att praktisera unmindfulness

Mitt förhållande till tiden förvånar mig hela tiden. Som att jag hela dagen har gått och längtat efter att dagen ska ta slut, varit less på jobbet, vädret, attityderna. Och nu när jag sitter med två lediga dagar framför mig är jag lite besviken över att jag inte alls har lyckats leva i nuet sedan igår kväll.

Och varför måste det därtill vara 3 mil till närmsta öppna bensinmack med godisavdelning? Synd att man inte kan förvandla hundar till godispåsar. Det är 4 stora flåsande slickande pälsvarelser i huset nu, man kan knappt ta sig fram utan att snubbla över dem.

fio lio lio lej

Den gamla skeva fiolen jag fått lån-ärva av lillebror ligger och sneglar på mig i sitt obekväma fodral. Jag vill plocka upp den, men fasan över ljudet jag lyckas åstadkomma med den hindrar mig. Fiol måste vara ett av de värsta instrument man kan vara dålig på. Igår kände jag mig manad att träna med öronproppar, så illa är det. Kanske ska läga ner det där med stråke ett tag.

Bra är däremot Liv Strömqvists "Drift", som jag legat på soffan och läst för andra gången. Slutet är den bästa käftsmällen på länge mot patriarkatet och heterosexismen, men trots att man vet vad som väntar tål den att läsas igen. Jag är glad att ha en kopia i min ägo, som jag i höst ska låna ut till allt löst folk jag stöter på. Sexrevolutionen lurar bakom mina hörn, och drift är ännu en spark i arslet för att jag på allvar ska orka inleda min lesbiska karriär. Kanske ska jag börja med att spela serenader utanför Hennes fönster?

festivalerna

Det blev bra. Nu har jag ett spinnande ljud i magen, sex nya nummer i telefonboken och en trötthets- och dieselbusstinnitus som heter duga. Underbara Urkult kan alltid pigga upp om man bara vill bli uppiggad. Jag har sovit hos främlingar två nätter av fyra, liftat och konfronterats med människors godhet. Puss på dig världen!