Jag har blivit annorlunda på något vis. Att på samma dag som lönen kommer gå och spontanköpa en elitcykel för 4500 spänn är inte likt mig. Och framför allt är det inte särskilt taktiskt, med tanke på kommande termins ekonomiska situation (beställde just kurslitteratur för 1111 kronor). Men jävlar vad härligt. Jag har gått och trånat efter en sån cykel i flera år utan att våga skaffa en. "Inte ska väl jag..." Men visst fan ska jag det! Känns hur värt som helst att leva på linser och ris tills CSN behagar få tummen ur röven.
Och nu ska det cyklas. Kanske-utflykt på söndag, gamla praktikplatsen på måndag, och sedan 20-milafärden med början på tisdag. Och det är bara 7 mil till Stockholm, cyklar man dit och hem sparar man ju faktiskt 128 kronor och en massa koldioxid. Alltså sparar jag in hela cykeln på 36 Stockholmsresor. Ehh, ja.
Träffade en bekant precis innan mitt stora inköp och berättade glatt för henne om mina storslagna tramparplaner. Hon svarade artigt:
"Vad spännande! Men du... du vet att det är rätt jobbigt att cykla va?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar