Den gamla skeva fiolen jag fått lån-ärva av lillebror ligger och sneglar på mig i sitt obekväma fodral. Jag vill plocka upp den, men fasan över ljudet jag lyckas åstadkomma med den hindrar mig. Fiol måste vara ett av de värsta instrument man kan vara dålig på. Igår kände jag mig manad att träna med öronproppar, så illa är det. Kanske ska läga ner det där med stråke ett tag.
Bra är däremot Liv Strömqvists "Drift", som jag legat på soffan och läst för andra gången. Slutet är den bästa käftsmällen på länge mot patriarkatet och heterosexismen, men trots att man vet vad som väntar tål den att läsas igen. Jag är glad att ha en kopia i min ägo, som jag i höst ska låna ut till allt löst folk jag stöter på. Sexrevolutionen lurar bakom mina hörn, och drift är ännu en spark i arslet för att jag på allvar ska orka inleda min lesbiska karriär. Kanske ska jag börja med att spela serenader utanför Hennes fönster?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar