2008-05-10

så går en dag och kommer aldrig åter...

Började dagen med att bli skallad av M. Det kom sig av att jag ivrigt böjde mig ner för att plocka upp en boll som jag tappat när jag lekte med den. Han gjorde tyvärr samma sak, lite efter mig, och vi drämde ihop våra fartfyllda skallar så att det kändes som att ögonen skulle ploppa ur. Jag var lite långsam på att svara på tilltal ett par timmar, men ingen hjärnskakning som tur var.

Framåt lunch är det lite bättre och vi bestämmer oss för att gå ut och handla lunch och jordgubbar. När jag sticker ner foten i min nyss framplockade schollsandal inser jag att det är som ett litet privat fotbad. Hur gick det till?
Längre bort i hallen sitter en av katterna och tittar oerhört nyfiket mot mig. Jag luktar, och ja... skon är full av kattpiss.

Har också försökt mig på att äta lite mjölkprodukter. Tänkte vänja mig inför sommarens resa, då det är osäkert om det kommer finnas veganska mellanmål att finna på de små landsvägsmackarna längs vägen till La France. Utvärdering:
1. Det smakade ko och inte särskilt gott.
2. Jag hade stötvis dåligt samvete.
3. Min mage har blivit en jävla miljöfara av all stinkande mjölkmetangas den släpper ut.

Lika bra att bara gå och lägga sig och hoppas på bättre tider imorgon.

Inga kommentarer: