avslutningen

20x2 kramar, små fina lappar, hejdåbrev och en oanvändbar keramikpresent. Hejdååå.
Och så plötsligt är jag ledig, fri, utan snören, inget ankare. Bara den där diffusa sommaren då man plötsligt har all makt över sitt eget liv men lite mindre makt över ekonomin, tiden, vädret.

Men ändå. Att bara kunna packa väskan och dra. Nya tältet står i ett hörn och lockar förföriskt. Snart snart.

Jag förstår mig inte på tid.