något att fira

Nu är det bara en timme och en kvart kvar, sedan kommer den. Den menlösa åldern 25. 26. 27. 28. 29... siffor kan ta sig i arslet.

Fylla år. Alltid en tom dag.

Jag brukar ha som tradition att gråta på min födelsedag. Gråta över livet, gråta över att ingen är hemma och kan komma och hälsa på, över att någon faktiskt kommer och hälsar på, över att ha blivit född eller över hur det hade varit att inte bli född. Över ensamhet, tvåsamhet, trevligheter.

Det praktiska är att jag alltid får en gråtdag som regelbundet återkommer. Som en sorts present i sig. Det opraktiska är att man ska vara glad och full av kalas och livsglädje på just den dagen.

Jag borde välja en annan dag. Det finns ingen bra anledning att gråta på just födelsedagen. Men jag kan inte hjälpa det, det är något i mig som blir så skört och sprött runt midsommar.