bismak av metall

Det här med spiral har visat sig vara helt värdelöst. Det skär som knivar i buken lite då och då, hittills varje dag sedan jag satte in den. Helt plötsligt bara hugger det till. Däremellan från och till en molande "mensvärk" med en bismak av metall. Klagade lite till en kompis och fick ett mailsvar med följande innehåll:

Spiral? Det hade jag i två år. Jag hade aldrig haft några problem med mensen förut, men med spiralen blödde jag som en harpunerad val. Och mensvärken var inte av denna värld.

Jag tänker nu i mitt stilla sinne, att hur ska det bli för mig som redan har en mensvärk i klass med tandläkarborrning utan bedövning? Jag går runt och är rädd för att mensen ska komma. Och åter igen: varför ska jag som kvinna behöva gå i plågor för att en man ska kunna ha det skönt inuti mig? Varför ska jag offra min kropp för honom? Varför ska jag gå med på att lite extra smärta är okej, bara vi har det bra i sängen?

Det hela sätter mig i en märklig position. Jag offrar mig för honom utan att jag egentligen vet varför. Det bara sker, som ännu en återupprepning av patrirarkatets ruttna verkan. Men även han hamnar i tveksamhet: "är det bra för vår relation att hon lider för min njutnings skull?"

Knappast.

Annan kompis efter att jag förklarat varför jag såg så grå och plågad ut i ansiktet:
Just nu är det extra synd att du inte är homosexuell.

Det finns bara en lösning: spiraljäveln ska ut.