det är bättre nu

Tror det var något med solen, det faktum att jag skitit i att plugga två dagar i rad, rena lakan och den bra boken. Samt att det ordnade sig lite med Den Där Grejen.

När det var som värst träffade jag en människa som var lika ensam som jag med en halväten matlåda. Vi pratade lite sådär som man gör när man inte känner varandra och antagligen aldrig mer kommer att ses.

Allt som är utvecklande är jobbigt, sa hon.

Jag har tänkt på det många gånger. Det blev en påminnelse om att det som känns som bakåt och inåt också är framåt, fast man inte ser det just när man är där.