Barn är inte kloka. Gick förbi ett dagis på väg hem och där stod ett specialbarn och tryckte näsan genom det gröna rutiga trådstaketet:
-Hallååååååå, STANNAAAAA, stanna dåååå, duuuueeee!
Jag stannar och vänder mig mot honom.
-Är du Joooeeeels mamma?
-Nej, det är jag inte.
-Är du inte Joels mamma?
-Nej.
-Karls mamma då?
-Nej, jag är ingens mamma (thank god, se nedanstående inlägg...). Ha en bra dag, hej då!
Specialbarnet springer efter mig på insidan om staketet i oväntat hög hastighet eftersom jag går i ganska normal takt på gångvägen på utsidan.
-Stannaaaaa!
En rosa typ hakar på och börjar också springa efter. De vrålar i kör:
-Stanna stanna stanna stanna! ÄÄÄR du inte Joels mamma?
-Nej, jag har inga barn så jag är ingens mamma.
-Har du inga barn? Vem är du då? Vad heter du?
-Karin.
-SARA! Heter du Sara, är du fröken???
-Nej, jag är inte fröken heller.
-Om man heter Sara är man fröken.
2007-09-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hahaha, barn är sjuka i huvudet. Det har jag alltid sagt. Tur att man aldrig varit barn.
Skicka en kommentar