obalans

Nu badar jag i alla måsten. Hemtentan, mötet, danslektionen, skriva den där artikeln och göra intervjun, kanske lyssna på någon av alla nylånade skivor eller på tystnaden, cykla, promenera, laga mat, äta nyttigt, ringa folk som behöver bli ombrydda, åååh vad mycket folk det finns. På facebook har jag 90 vänner och jag kan bara tänka att det är ett jävla hyckleri, jag har inte tid med 10% av dem ens och att kalla det vänner är som att säga att man har börjat träna när man har gjor en situp ur sängen på mogonen (vilket jag förstås också borde börja göra, träna alltså).

Allt det där står och knackar på min axel och vill bli gjort, jag lägger in det i plastfolie i kylen och tänker istället bara den intelligenta tanken "jag vill hångla" om och om igen.