Jag vet att jag är hur jobbig som helst som ska prata om allt hela tiden, men ibland kan det faktiskt göra skillnad. Som idag. Efter 9 utomhustimmar och fyra trötta ben med tidvis kuling är det stilla. Till och med den stora kalla känslan av utebliven gråt ligger lugn och sansad under solvarm hud.
Stockholm har så många öar man kan gå på. Det är fint och ger styrka. Kanske så att jag kan lyckas gro lite mossa att stoppa in hjärtat i. Sedan ska det vila och jäsa sig fluffigt igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar