alla barn är allas barn

Den meningen har farit runt i mitt huvud ett ganska långt tag nu. Alla barn är allas barn, och jag kan känna något som ligger väldigt nära förakt för alla som skiter i det. Alla som bara bryr sig om sig själv och sina egna och sitter i sina välstädade MIOhem och fasar när morgontidningen skriver om mord och våldtäkter och misshandel och missbruk samtidigt som nån bakfull jävel med ångest på andra sidan stora vägen spöar sin fru inför barnen som rymmer ut och leker ensamlekar för att slippa se.