2007-10-07

lesbian wannabe

I helgen har jag fått mig en mental omgång som heter duga. Femival, gaystudentfest cykeltur till psykologläger. Som vanligt i psykologsammanhang var det en onaturligt stor representation av homo och bi-tjejer närvarande. Hamnade vid middagen med ett gift flatpar som totalt körde sönder mina tappert hopkämpade bi-argument om att heterolivet kanske inte är så illa ändå. De har båda levt i heterorelationer och menade att om man väl har provat att vara tillsammans med en tjej vill man aldrig i livet ha en kille mer. De såg riktigt olyckliga ut över mina tafatta motargument, på ett sätt som var tillräckligt empatiskt för att jag skulle förstå att de ville mitt bästa genom att försöka övertyga mig om att satsa på flatlivet från och med nu.

Faan. Var finns det röda pillret som slutligen knuffar mig över kanten till lesbiskhetens land?

Lebbglamouren fick ytterligare fantasiglittestoft när vi gjorde en övning i dans, där man skulle blunda och bli ledd runt i rummet av personer man inte visste vilka det var. Det var helt uppenbart att de långa personerna med stora händer (uppenbarligen typiskt manliga kroppsegenskaper) tog ett hårt grepp om axlarna, gjorde ryckiga och osmidiga rörelser på ett sätt som kändes otryggt och hackigt. Dominant kanske. Eller bara "manligt". Tjejerna gjorde mjuka sköna rörelser som ingav trygghet och värme.

Efteråt fick jag aggrofnatt och svor för mig själv: "är det såhär det ska vara?!". Jag menar, är det såhär ens relationer till män också är? Ryckiga, hårda, tafatta, osmidiga och fyllda med dålig kommunikation? Vill man ha sex med såna männiksor? Vill man leva tillsammans?

Ja ja, jag vet att inte alla män är helt överflödiga, det är bara lätt att bli lite trött å sina egna och medsystrars vägnar när man måste konfronteras med den obehagliga verkligheten.

En effektiv lösning skulle kunna vara att ha en slags omvänd värnplikt där alla män som normalt skulle hamnat i lumpen får lära sig om könsmaktsordning, gå i kommunikationsterapi och träna på ömsinta smekningar. Det vore en fredsåtgärd som hete duga.

Inga kommentarer: