vardagsmystik

Gud så ljuvligt. Noll nya mail i inkorgen! Ibland är det förvånande att man kan bli så glad över att ingen har försökt ta kontakt med en på över 12 timmar. Men ja, ljuvligt är det.

Idag cyklade jag för andra gången på kort tid till klåpar-djuraffären Gunnars Hund & Katt. När jag kom in fick jag en tinnitusattack av den vansinnigt höga bing-bong-signalen som kom av att jag gick in genom dörren. Sen var det jag skulle köpa slut. Jag hade anat att det skulle vara just så, och ändå blev jag lite ledsen över att ha cyklat dit alldeles i onödan. Jag kände att Gunnars Hund & Katt hade lurat dit mig med ett lock-erbjudande som uppenbart var alldeles för bra för att vara hållbart i längden. Men på vägen mötte jag tre mystisk människor, och det gjorde mig lite munter:

En kille som cyklade runt med en kaffekopp i handen och såg oerhört glad ut.
En gubbe i basker som såg lika glad ut han.
En kort, tjock man med meterlångt (nästan i alla fall) rött skägg och rött spretigt hår som stack fram under någon slags huvudbonad. Han hade små runda svarta solbrillor (trots att molntäcket låg tjockt som kornmjölsgröt) och en gigantisk väska. Vem kan han ha varit? Kanske en seriefigur?