krigsstigen

Jag älskar mitt liv i min queerfeministbubbla. Det ska man väl helst inte göra. Helst ska man väl vara öppen och härlig och se det goda i alla människor, och inte vilja isolera sig från alla tråkiga otrevliga dundersvensson som har fördomar mot hur man lever.

Men livet blir enklare med isolering. Bara en sån sak som att slippa höra:
- vegan? är inte det JÄTTESVÅRT? så du äter bara grönsaker då?
varenda jävla gång det är dags att äta på jobbet eller var det nu råkar vara där folk är kötthetsare. Det är helt förbjudet att vara 25 år och präktig psykologstudent och besvara de två standardfraserna med

- jaha, mördar du djur, är inte det jättesvårt och jättedumt? så du äter bara likdelar då?

Det enda man får säga är istället (med ett milt, närmast frikyrkligt, leende):

-nejdå, det är ingen fara. jo, om du till exempel räknar bröd, glass och pasta som grönsaker så är det det enda jag äter.

Sen får man låta dem smaka av den veganska maten och se deras förvånade uttryck när de säger
- ja det här var ju riktigt gott. PERSONLIGEN så tycker jag ju inte så mycket om kött.

Jag får skvasår i öronen av de där kommentarerna. Om folk vill mörda djur och öka på sin koldioxidkonsumtion kan jag inte hindra dem, men det vore härligt att få slippa lyssna på deras ansvarsbefriade kommentarer på repeat som matunderhållning.