Min dag började efter tre timmars sömn med att någon stack en penna i handen på mig, som en introduktion till dagen. Eller så kan man säga att dagen började med ett skratt. Ibland tror jag verkligen att det finns någon högre makt.
Nu står jag med skägget i brevlådan igen, har gyttja upp över stövelskaften och vägskälen vimlandes framför mig. Det är mest friska sköna vindar, men det är också en fråga om att både kunna äta kakan och ha den kvar. Det vore naivt att inbilla sig att det är möjligt, jag vet. Jag vet! Men ibland är man visst både blind och dum i huvet. Jag har varit det länge nu, med korta inslag av verklighetschock och klarsynthet, och tänker tydligen fortsätta ett tag till på dumhetens väg. Dags att hissa den relationsanarkistiska fanan högt och lägga ner ägandet, förväntningarna och den tradiditonella kärleken.
Blind. Och. Dum. I. Huvet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar