some outcome

Igår höll jag på att bli knäckt över hemtentan. Efter flera timmars stirrande på samma fråga och i samma föreläsningsanteckningar utan att bli ett enda gram klokare, ringde jag K med tårar i ögonen och pep att jag måste få hjälp med att fatta. Det är något med att känna sig sådär otroligt dum och hjälplös som sätter igång laviner av negativa tankar i mig. När man bara ägnar sig åt en enda sak hela dygnet är det lätt att bli lite psykotisk och tycka att hela livet kretsar kring att just det där begreppet ska förstås till fullo just nu, annars är det ingen mening med något och jag är en hopplöst korkad varelse som antagligen kommer att bli askass både som psykolog och medmänniska.

Bara för att något är svårt helt plötsgligt.