alldeles alldeles

Helgen har varit klockren från början till slut, och nu smälter jag kvällen med hettande utomhustkinder i väntan på en gourmétkocks gästspel i köket.

Det bästa, det allra allra bästa, är att jag har fått två nya kompisar som har lika dana konstiga hippiebyxor som jag har. Inatt var vi uppe och inväntade soluppgången vid sjön och såg dimmorna dansa, och byggde sedan sovplats vid öppna spisen i det redan ljusa rummet.

Det går nog inte att säga så mycket mer än så. Jag mår som dimmorna och skogen.