innan jag dör...

Innan jag dör ska jag berätta för dig om den där svanen och allt annat. Jag ska se världen och finna ro i den och i mig själv. Jag ska tala om för alla människor hur mycket de betyder, jag ska dansa vid havet, bli kär, uppleva rymdens magi. Innan jag dör ska jag bli någon, göra något, lära mig det där som ännu inte blivit av. Läsa den där boken, sjunga de där sångerna. Så jävla romantiskt ska det vara, innan jag dör.

När jag skriver journal är jag så noggrann att det inte skulle göra något om jag dog, allt är uppmärksammat och tydligt dokumenterat. Om de begraver min unga kropp i vårjorden (efter trafikolyckan, den oväntade sjukdomen med snabbt förlopp, kometanfallet från rymden...) kommer de i alla fall tänka att jag var en jävel på att skriva journal.
-Hon hann inte göra så mycket, flickan, kommer de att säga.
- Hon var ju trots allt bara 25, men jornalerna var pricksäkra. Bara att ta vid där hon slutade, som om ingenting hade hänt.

Livet sida upp och sida ner verkar däremot som vanligt mest bestå av oavslutade projekt och ständigt nya att-göra-listor. Jag tror jag ska börja med Dalai Lama, och sedan ta det där med svanen.